September 2014

Det är få platser som man kan sitta och vänta på mat utan att irriterat titta på klockan för att man tycker att det tar för lång tid. De flesta tavernor i Grekland är undantaget. Halva grejen med att åka på solsemester till Grekland är ju just att man bara vill sitta och ta in omgivningen. Bara vara i nuet. En slags mindfulness fast utomlands. Det är förstås än bättre när man får in det nygrilalde grillspettet och får lite mat i magen också. Sen sitter man lika länge och väntar på att få betala när man väl har ätit upp. Ingen stress. :-)

Även om jag har svårt att förstå varför vissa människor upplever hela sin resa bakom en kamera, så är det ändå oerhört kul att dokumentera sin resa. För reser man till vackra platser som Santorini eller La Gomera så vill man ju få med sig minnen i digital form med sig hem.

Den senaste trenden när det kommer till att dokumentera sin resa är att använda en actionkamera i stil med GoPro Hero. En fantastisk liten filmkamera med superhög upplysning. Man får en kalasfin bild och kan filma i slow motion. Det finns nästan inga gränser när det gäller filmerna man kan producera med den kameran. En del väljer til och med att sätta den på en radiostyrd helikopter, en så kallad drönare, för att filma stränder från ovan. Nu ska man ju ha klart för sig att det kanske inte är helt populärt, eller ens lagligt att filma på folkfyllda stränder på de stora turistorterna. Men hittar man en hyfsat orörd strand på till exempel Skopelos, så är det nog fritt fram.

I takt med att mobiltelefonernas kameror blir allt bättre, så är det färre som väljer att ta med en systemkamera på resan. Det som många glömmer är att optiken i en systemkamera är överlägsen både små actionkameror och mobilkameror. Så om man kan hitta ett objektiv med hyfsad vidvinkel och bildstabilisering, så är systemkameror också riktigt bra filmkameror.

Det som ändå talar för en actionkamera är att de ofta kommer med vattentäta hus, så att man kan filma under vatten med dom.

Vad är det för väder i New York i oktober? Hur är det att åka på en weekend till Edinburgh? När reshjärnan varvar upp poppar frågorna upp i huvudet. Tur då att man har internet att tillgå. Men ofta förblir det mest frågor. Det är sällan den ressugna hjärnan faktiskt får trycka på bokaknappen. På något sätt gör det ingenting. En del i tjusningen med att resa är att man spenderar mycket tid med att drömma och ganska lite tid med att faktiskt resa. Många har nog en dröm om att kunna jobba som reporter på någon av de stora resemagasinen. Tänk att få ha resande som sitt jobb! Men som med så många andra saker som blir vårt jobb, så riskerar det att ta bort magin. När det är något vi måste göra 40 timmar i veckan. När någon annan bestämmer vart vi ska åka. När det finns deadlines. Nä, resandet ska man vara rädd om.

När man är ute och reser så får man ofta de bästa mattupplevelserna när man är helt utan förväntningar. Har man höga förväntningar på en retaurang så är chanserna stora att man blir besviken. Har man tvärtom låga förväntningar, är det lätt att de infrias för att man letar fel. Så de där gångerna när man sätter sig på en taverna eller restaurang helt fri från förväntningar, det är då sann magi kan uppstå.

Två sådana upplevelser var jag med om på Kefalonia i Grekland. Den ena var på en anspråkslös taverna strax utanför Argostoli på väg mot Myrtos beach. Längs med vägen väljer vi att bara stanna på ett ställe som ser ut som ett typiskt väghak. Vi vill bara få något i magen och har inga krav på att det ska vara speciellt gott. När vi slår oss ner på terassen med vidunderlig utsikt börjar man känna att vi kanske har hittat en guldklimp. Vi är de enda gästerna och mannen som driver tavernan verkar vara allt från kick till servitör denna eftermiddag. Vi beställer båda in varsin köttbit från den korta menyn.

In kommer två av de möraste och godaste köttbitar vi har ätit någonsin. Tallriken är dessutom fylld till bredden. Herregud så gott och så mätt man blev.

Den andra upplevelsen var på en liten taverna på en enslig väg i närheten av Lassi. Även här stannade vi mest för att bara få bli mätta. Men maten som kommer in till bordet är borde utsökt och riklig. Vi får nästan ursäkta oss när vi inte orkar äta upp den fantastiskt goda maten.

Så det här med att ha ett öppet sinne borde vara något man praktiserar oftare när man är ute och reser.

Thassos är en grönskande och bergig ö med många pittoreska vikar och sandiga stränder. Ön har inte några förstklassiga ruiner och är inte en party ö så som Mykonos. Den är det ideala semester målet för för familjer och dom som söker efter rekreation. Det finns ett antal forntida ruiner att besöka och det finns även stränder och nattliv, men inte i lika stor utsträckning som på de stora fästena av den Grekiska ö-turismen.

Den östra och södra sidan av ön har många vackra och populära vikar och sandstränder medans den västra sidan har fler ensliga steniga stränder men har även sandiga. Golden beach är en av de finaste stränderna på Thassos.

Det enda sättet att ta sig till Thassos är genom att åka färja. Färjans förbindelser går från Kavala till byn Prinos och från Keramoti till Thassos stad. Färjan från Keramoti är billigare och åker oftare.

Det finns många ställen som hyr ut hyrbilar, motorcyklar, fyrhjulingar, skotrar osv i alla de större byarna. Allmänna bussar går till alla ställen på ön enligt schemat på regelbundna tider. Taxi finns även tillgänglig i varje by. Vägsystemet på ön är välplanerat och snor sig runt ön längs kusten. Med bil så kan du nå de flesta naturplatserna på ön samt Mount Ipsariou.

Thassos passar inte endast för bad utan erbjuder även många vackra promenadstigar. Särskilt på hösten och på våren då det är lite svalare.

Naxos är den största och bördigaste av öarna i Kykladerna. Ett faktum är att mycket av Naxos inkomst kommer från jordbruket och inte bara turismen. Den största staden, kallas 'Hora' på kartan, men även helt enkelt för 'Naxos' eller 'Naxos stad', har de flesta av butikerna och restaurangerna som turisterna oftast besöker. Ett gäng strand samhällen sträcker sig söderut längs kusten från Hora.

Det mest igenkända landmärket i Naxos är Portara, som är en ikonisk marmorport från det 6:e århundradet före Kristus som står på Palatias holme i Naxos hamn. Det är den enda kvarlevan av ett tempel dedikerat till Apollo. Naxos är välkänt för dess underbara stränder, några varav har fördelaktiga vindar för förstklassig vindsurfing och kitesurfing. Det mesta av öns västkust är en enda lång sandstrand med kristallklart azurblått vatten, där de mest populära områdena är Agios Prokopios, Agia Anna, Plaka och Mikri Vigla. Den har även ett bergigt inland med ett stort urval av dalar och byar, lättnådda tack vare ett välskött vägsystem.

Tack vare dess bördiga dalar så har Naxos den mest rikliga variationen av jordbruksprodukter av alla öarna i Kykladerna (Naxos är känt i Grekland för dess potatis), så väl som dess nötkreatur och fågel.

Naxos är även känt för framställandet av sin egen likör kallad Kitron, gjord på en exotisk frukt som troligen kan liknas vid citroner, fast Kitrons smak är behagligt söt och syrlig. Dess produktionsprocess kan skådas på det gamla Valindras destilleriet i byn Halki, där olika variationer även kan avsmakas.